Erika Fahlgren Rehnman

Sen påsken i Tärnamo har min tillvaro varit oerhört tråkig. Tisdag till fredag har jag suttit heldagar och pluggat. Men känner ändå att tentorna kommer att gå åt pipsvängen. Idag lördag har jag jobbat 9 - 17. Pluggat på jobbet också. Nu baskemej ska jag ha en normal lördagkväll. Markus, Jesper och David är nere i källaren och bygger modellbilar. Och jag ska nu koppla in datorn i teven och se charmed. Jag tycker att jag borde få det. Tar igen det imorgon.

Allt eftersom min hjärna fylls med snor för denna säsongs förkylning jobbar jag med tanken att komma mig upp imorgon. Blir inte att mesta ur och tycka att man är för sjuk. Umeå jag ska till dig. Men himla länsbajstrafiken tycker att jag ska byta busskort. Så jag skulle vara en duktig flicka och göra det idag, först på morgonen, kom dock endast 20 minuter innan bussen skulle gå, och kön var enorm. Tröstar mig med detta missöde med att de bjöd på kaffe och tablettaskar. I alla fall hann jag inte byta mitt kort, så jag betalade ner mig och tänkte att jag kunde ju göra det i Umeå. Dum tanke. Jag kom dit, fick en nummerlapp men siffran 531 och mannen som ropade upp siffrorna ropade 390. Behöver jag säga något mer? Jag for hem. Hade tur och fick åka gratis då de hade tekniska problem med de nya kortläsarna, oväntat? Men så var det ju min älskade favvochaffuör, som brukar låta mig åka gratis när jag varit glömsk och glömt kortet. Bra busschaufförer är det en väldigt bra ljuskälla i min vardag, då de är väldigt sällsynta, därför också mer uppskattade. Och på tal om dagens bussresa, när alla klev ur bussen och gick sina separata håll stack en kille in huvet vid framdörren och sa till chauffören: bra kört! Med ett ö som jag skulle säga härstammar från pitehållet. Klockrent!

Nu kom Lovis och tyckte att det var kul att ligga nedanför min sida av sängen och flåsa och tvätta sig och klia sig. Det blir bara lättare att sova.

Jag och David skulle ha våran tv-kväll, som alltid är måndag, med mina egenhändigt bakade butterbullar (ja, jag är stolt). Dock var det något fel med kortet.. SUPRISE!! David blev upprörd, men snällare när han fick sin bulle. Som ett barn.

Dags att snora ner kudden.

David snarkar och jag ligger vaken med min kära padda, som så många kvällar förut. Men jag känner mig inte ännu jättestressad att somna då en lång sovmorgon väntar. Blir att köra bil till Umeå imorgon så jag ska fara sisådär halv 12. Har dock tenta på kanske världens sämsta tid eter lektionens slut, 16 - 20. Förhoppningsvis är jag klar mycket snabbare än åtta så jag kanske får mig hem nån gång.

I afton har jag haft besök av kära vännen sara. Och som vanligt är det ju alltid trevligt.

Just nu är in hjärna ganska tom, förutom alla engelska ord och fraser som snurrar i min hjärna exempelvis, "don't look a gift horse in the mouth" eller kanske "where ignorance is bliss, 'tis folly to be wise"

Good luck på mig själv imorgon. Ska eventuellt försöka sova nu.

Det är med ett tungt hjärta jag går och lägger mig ikväll. Varför ska livet alltid vara så mycket elände. Att drömmar och hopp om framtiden så fort försvinner. Jag undrar själv om livet någonsin kan bli som man hade tänkt sig. Och hur ska en sådan planerare och otålig flicka som jag är kunna möta detta.

Jag vill ha mitt eget hus helst igår, likadant med ett bra jobb och en familj. Men om det inte går som lilla Erika, som vet så lite om livet, hade tänkt.. Vad gör hon då?

Att försöka leva och ta vara på de nära och kära man har, och inse att man har det ganska bra är något jag är dålig på. Men också något som jag får försöka göra lite bättre.

Tänker på dig min vän. <3

Indyn är skadad. Ja, det är sant.

Igår skulle jag och david hjälpas åt att tina loss min fina skoter. Jag bar hinkar med varmvatten och david stod och skulle dra igång skotern. Davids uppgift gick lite mer trögt, han blev argare och argare, tröttare och tröttare. En herre som har svårt att lagra ilska inombodts agerar utåt, och slår sönder rutan. VÄÄRT. Det flög plastbitar, han suckade och mumlade idiot till sig själv. Och ja, det kan väl stämma. Vi får hoppas att den går att laga med lim eller tejp. Till slut så fick vi igång den, tinade loss den och efter lite stampande i den frusna snön från takraset kom den ut.

I skrivande stund ska jag egentligen ägna mig åt min VFU-rapport, men jag har kört fast lite. har ju ändå klart 3 sidor av 7 så liger ändå hyffsat bra till, men som alltid borde mer tid gå åt den än sånt här tjafs. Min handledare ringde förövrigt och väckte mig imorse "Du, har jag missat nåt eller ska du vara här idag eller?" Nej, jag ska skriva rapport idag, men jag kommer imorgon. Åja, jag kom mig ju upp i tid då iaf.

Nu ska jag göra ett försök att komma igång igen. Annars blir det promenad.

Nu var det lite längesen sist. Jag är för tillfället ute på VFU på bureskolan, och min ilska över min examinator (Person från universitetet som ska komma och bedöma mig på en lektion) är total. Han hävdar att han inte kan se mina mail och inlägg på cambro, underligt då att Jesper som går samma kurs kan se mina mail och inlägg. Något som gör mig arg, så arg är också att när han inte får tag i mig, blev det tydligen ändå mitt ansvar att söka upp hans telefonnummer och ringa för att reda ut saken. Svarar han då i telefon, nej. Jag lämnar dock ett meddelande. Lämnade detta kring 9-tiden imorse, kring 14 ringde han upp (Halleluja). Fortsätter hävda att han aldrig sett några mail från mig. Konstigt, då de syns i min skickat mapp. Vi pratade i alla fulla fall om datum då han kunde besöka mig (mailade han tidigt eftersom det fanns så få tider som passade), de tider som var kvar kunde han inte. Jag blir galen. Efter samtalet får jag ett mail där han skriver "Är du säker på att du hanterar cambro korrekt" JA DET ÄR JAG!! Det är ju dig det är fel på!! Ja jag är upprörd och behöver spy lite om det. Klar nu. Går vidare. I helgen är det J&T-fritt, det betyder party för mig och David, länge sen sist vi hade huset för oss själva en hel helg. Bådar gott för framtiden att det tär på oss, nej. Då det snart kommer att bli enstaka dagar då vi är helt ensamma och kan leva som vi vill.

"Vi är gifta i hjärtat, men inte ekonomiskt" - David Larsson

Djupa samtal i garaget med David. Han är rolig.

Helgen har varit mycket bra! Fredagen bestod av mat och mys hos syster och lördagen spenderades tillsammans med världens bästa Sara som var hemma på besök! Söndag blev till en flängdag, som farsdag brukar bli, men ändå en mycket trevlig dag!

Imorgon bär det av till Bureskolan och börja planera ordentligt vad som ska hända de kommande sju veckorna, kuligt värre!

Nu ska jag och min käre sambo se kvällens Solsidanavsnitt på play som vi missade på grund av farsdagsfirande.

Det enda orden jag känner igen är skoter, köpa, RMK, Polaris, Kapell, Bensindunkhållare. Ja, och mycket annat som hör skoterköp till. David fick nys om att Viktor hade köpt en ny, och n har han också gett sig in i leken på allvar. Därför är det enda som David kan prata om skoter. Skoter hit och skoter dit. Därför var det extra skönt att luncha med Lovisa igår, hon med ett stundande bröllop och hon frågade om jag kunde ta på mig den stora äran att sjunga på vigseln, självklart!! :) Det ska bli så kul! Inte alls sådär att man blir avundsjuk för att man vet att David endast går i banor om skoterköp och förlovningsringar är inte alls aktuellt. Ikväll ska vi äta middag hos Davids mormor, något säger mig att vi kommer att äta plättar, det blir gott :) Då blir det förhoppningsvis tal om annat än skoterköp och köpångest. Men nu ska jag dra iväg till coop och handla!

Idag har jag haft det första "bus eller godis" besöket i hela mitt liv, och till råga på allt hade vi inget godis hemma.. Tur var hade jag en öppnad påse med chips sedan förra helgen, den fick dom. Så det är bara att hoppas på att det inte kommer fler.

Jag är inte riktigt inne på det där med Halloween, speciellt när dumma sverige har lurat hela befolkningen så att alla firar det fel helg. Riktiga Halloween-helgen var ju förra helgen. I helgen är det alla helgona, och det känns minst sagt stötande att man spökar ut sig då. Tror att detta har med min hårda uppfostran att göra, då Halloween aldrig firats i mitt hem, och ingen annans hem jag känner heller, förutom några enstaka.

Förvisso ska jag på maskerad imorgon. Men inbjudan säger maskerad, och inte halloween-fest och därför har jag aldrig kopplat det till Halloween. Dessutom är det film/tv tema, så jag kommer inte klä ut mig till något dött..

Ikväll tänker jag extra på dem jag saknar. Min fantastiska mormor, min morbror som hade världens godaste hjärta, min farfar som lärde mig fiska och min farmor som rensade fisk bäst och var en riktig hårding till kvinna. Min extra farfar som, när skiljsmässoungarna som vi var, kom in i familjen tog emot oss med öppna armar.

Små bitar av ens liv som format personen man är, och kanske den man vill vara.

I morse blev jag väckt på det allra mysigaste sättet, David slänger sig i sängen och man får en puss på pannan och en kram, och en inte så mysig fråga, "är det inte dags för dig att stiga upp snart". Jag skulle skjutsa han och Markus till flyget för deras turné i Stockholm med omnejd. Sen dess har jag varit ensam hemma (bortsett från Johan och Lovis), och jag har haft en bra dag!

När jag kom hem från långa färden till flyget och tillbaka satte jag mig vid köksbordet och åt frukost samtidigt som jag såg gårdagens bonde söker fru, som för övrigt är det bästa som erbjuds på TV, men missades igår pga hockeytittande.

Efter avsnittet kom min debatt med mig själv, skolarbete nu eller sen? Känner mig själv ganska bra när det gäller uppgifter som den jag hade, och vet att jag måste vara i ett visst mood, och att det då tar en eller två timmar att göra den klar. Självklart vägde det in att jag sovit väldigt dåligt de senaste nätterna som följd av fruktansvärd hosta, så jag bestämde mig vör att vila i sängen en stund. Kring 13.00 ringde David och sa att de lyckats få sig på tåget till Linköping, och då, insåg jag att detta inte fungerar längre.

Jag steg upp för andra gången för dagen satte mig och såg Ellen DeGenerous show (Näst bäst på TV) fruktlunch, drack kaffe, sen var det dags, och ja, det tog 1 och en halv timme för mig att bli klar med skoljobbet. Sen var det dags att slöa ihop igen med lite rester från Davids soppa från tidigare i veckan och lite meningslöst tv-tittande och datoriserande.

En bra dag för mitt humör, och ingen som vill ha middag eller städat, bara jag och min fruktansvärda lathet. Ska nu ursäkta mig själv och säga att jag gick en lång kvällspromenad med Lovis, men denna gjorde att min hosta blev värre igen, känner mig inte som världens bästa matte i nuläget, men hon ligger fortfarande vid min sida av sängen så jag antar att hon fortfarande tycker om mig.

En dålig sak med att David är borta är att jag aldrig går och lägger mig. Ett problem han uttrycker när han är ensam också, vilket är underligt, för jag tycker alltid att det är han som säger att vi ska gå och sova. Just ikväll vet jag också att när jag lägger mig kommer jag att börja hosta mer, så jag sover väl ändå inte förrän jag har hostat mig utmattad, längtar.

Imorgon blir det mer fart med fler måsten! Skolarbete ska hinnas med, sen ska jag hinna med att fara till stan och handla födelsedagspresent åt minsta lillasyster, för att sedan fara hem igen för att hämta Emma, mamma och Rickard. Sedan ska det köras till stan för att lämna av de gifta paret på var sin jobbfest medan jag och syster kör vidare till ersmark för att fira minsta lilasyster Maria, som blir 12 (!) år.

Ibland vill jag bara kräkas på tillvaron. Men jag får inte klaga.

I brist på annat att göra tänkte jag nu skriva några rader.

Jag sitter just nu vid köksbordet och väntar på att David ska komma (I just detta nu rullar bilen in på gården). Vi ska äta middag hos Anna och Mikael ikväll, det blir med största sannolikhet mycket gott och trevligt! Men först har vi något väldigt viktigt att ta hand om, nämligen borra hål i krukan ute, eftersom jorden som är i den har förvandlats till lervälling av allt detta regnande, idag bjuder nederbörden på snöblandat. Jag tycker att vädret kan bestämma sig för det ena eller andra och inte en blandning av de två. Livet som glasögonorm dagar som dessa när man är ute med hunden är inte lätta.

Imorgon ska jag sitta färgmodell hos Elice och prova deras nya färger, hon har sagt att hon har en Elizabeth Taylor vision för mitt hår, spännande. Det jag hoppas mest är att hon hinner klippa mig, då det typ var ett år sen. (Sant)

Nä, nu ska David räkna husekonomi och jag ska försöka vara social med honom.

HAHA! Jag hade rätt!
Jag har nu i ca. en vecka gått runt och varit arg över att Lovis dragsele har varit borta, den har varit utlånad till Emma men för en tid sedan kom hon hit och lämnade tillbaka den. Då fick den ligga på kökssoffan sen en dag så var den borta. Jag tänkte inte så mycket på saken just då, men cirka en vecka senare kommer Rickard vild och galen och måste låna selen för att Charlie skulle spåra igen. Då bröt min ilska ut, Selen var försvunnen, både jag och David letade och letade men ingen sele kunde hittas. Jag skyllde direkt på David att han hade städat bort den och glömt vars, som så många gånger förut, men han hade inte städat bort den...

Idag fick jag svaret, och det visade sig att jag hade rätt från början, Davids fel. Jag hittade nämligen selen i en kasse i en kartong som låg nere i källar'n för att eldas upp. Kartongen var från paketet som skorna jag beställde låg i för några veckor sen, som David för en tid sedan frågade om jag skulle ha kvar, varpå jag sa nej. Hur påsen med selen hamnade i den kartongen vet jag inte, men jag vet att det var David som städade bort den och att jag hade rätt.

Egentligen har jag en del att göra idag, men jag känner mig så slö att jag inte orkar ta itu med det som ska göras, plugg. Då måste jag ta mig till Jesper, om han nu är hemma, hämta boken och sedan läsa. Addera till detta att boken är på engelska.

Klantjag föll i trappen imorse. Lovis blev livrädd, inte för mitt liv, men för hennes, för hon vågade knappt gå fram till mig efteråt och kolla till mig, utan darrade av skräck och såg enormt underlägsen och skamsen ut, som om hon hade gjort nåt fel. Knäpphund.

I söndags var vi och tittade på hus från fiskarhedenvillan. Inte den modellen vi vill bygga, men vi ville ändå fara dit för att ha känt av kvaliteten och standarden och så.

Det var ÅH, så fint, jag skulle kunna flytta dit imorgon även fast det är i Umeå. Det var en riktigt gedigen känsla och allt var bara så fint, speciellt ryggåstaket (som också finns i modellen vi vill ha). Dock kändes det väl lite lyxigt eftersom de som bodde där inte verkade precis fattiga men ändå :) David tyckte dock att de var lite tråkiga med valet av uttag. Den konstiga lilla pojken.

Denna hustitt har gjort längtan till vårt eget hus större än någonsin, vi har suttit och ritat på kökslösningar med måtten på det framtida drömhuset. David har räknat ekonomi. Så nu gäller det att spara lite extra, spola fram i framtiden till då jag är klar med skolan och har ett jobb, så vi kan ta lån. Enkelt va?

Om man slutade drömma kanske det skulle vara roligare att leva i nuet, för nu är det inte det.