Erika Fahlgren Rehnman

David snarkar och jag ligger vaken med min kära padda, som så många kvällar förut. Men jag känner mig inte ännu jättestressad att somna då en lång sovmorgon väntar. Blir att köra bil till Umeå imorgon så jag ska fara sisådär halv 12. Har dock tenta på kanske världens sämsta tid eter lektionens slut, 16 - 20. Förhoppningsvis är jag klar mycket snabbare än åtta så jag kanske får mig hem nån gång.

I afton har jag haft besök av kära vännen sara. Och som vanligt är det ju alltid trevligt.

Just nu är in hjärna ganska tom, förutom alla engelska ord och fraser som snurrar i min hjärna exempelvis, "don't look a gift horse in the mouth" eller kanske "where ignorance is bliss, 'tis folly to be wise"

Good luck på mig själv imorgon. Ska eventuellt försöka sova nu.

Det är med ett tungt hjärta jag går och lägger mig ikväll. Varför ska livet alltid vara så mycket elände. Att drömmar och hopp om framtiden så fort försvinner. Jag undrar själv om livet någonsin kan bli som man hade tänkt sig. Och hur ska en sådan planerare och otålig flicka som jag är kunna möta detta.

Jag vill ha mitt eget hus helst igår, likadant med ett bra jobb och en familj. Men om det inte går som lilla Erika, som vet så lite om livet, hade tänkt.. Vad gör hon då?

Att försöka leva och ta vara på de nära och kära man har, och inse att man har det ganska bra är något jag är dålig på. Men också något som jag får försöka göra lite bättre.

Tänker på dig min vän. <3