Erika Fahlgren Rehnman

Allt eftersom min hjärna fylls med snor för denna säsongs förkylning jobbar jag med tanken att komma mig upp imorgon. Blir inte att mesta ur och tycka att man är för sjuk. Umeå jag ska till dig. Men himla länsbajstrafiken tycker att jag ska byta busskort. Så jag skulle vara en duktig flicka och göra det idag, först på morgonen, kom dock endast 20 minuter innan bussen skulle gå, och kön var enorm. Tröstar mig med detta missöde med att de bjöd på kaffe och tablettaskar. I alla fall hann jag inte byta mitt kort, så jag betalade ner mig och tänkte att jag kunde ju göra det i Umeå. Dum tanke. Jag kom dit, fick en nummerlapp men siffran 531 och mannen som ropade upp siffrorna ropade 390. Behöver jag säga något mer? Jag for hem. Hade tur och fick åka gratis då de hade tekniska problem med de nya kortläsarna, oväntat? Men så var det ju min älskade favvochaffuör, som brukar låta mig åka gratis när jag varit glömsk och glömt kortet. Bra busschaufförer är det en väldigt bra ljuskälla i min vardag, då de är väldigt sällsynta, därför också mer uppskattade. Och på tal om dagens bussresa, när alla klev ur bussen och gick sina separata håll stack en kille in huvet vid framdörren och sa till chauffören: bra kört! Med ett ö som jag skulle säga härstammar från pitehållet. Klockrent!

Nu kom Lovis och tyckte att det var kul att ligga nedanför min sida av sängen och flåsa och tvätta sig och klia sig. Det blir bara lättare att sova.

Jag och David skulle ha våran tv-kväll, som alltid är måndag, med mina egenhändigt bakade butterbullar (ja, jag är stolt). Dock var det något fel med kortet.. SUPRISE!! David blev upprörd, men snällare när han fick sin bulle. Som ett barn.

Dags att snora ner kudden.