Erika Fahlgren Rehnman

Ensamheten smyger sig på. Jag fryser om mina fötter.

Jag undrar hur han mår, jag undrar vad han gör, jag undrar vad han tänker på. Hur ska man sluta fundera?

Ensam i natten med kalla fötter, ingen att vända sig till, ingen att ringa, helt ensam. Det är svårt. Jag ska alltid visa mig stark och tålig, för att sedan kunna komma hem och vara den riktiga jag. Jag är rädd för att vara ensam, jag är rädd för att bli övergiven. Nu är jag här ensam och övergiven. Jag har inget självförtroende, det existerar inte ens. Vad ska man göra när man inser att man har levt på att en annan person har sagt till mig att jag är underbar varje kväll. Varför är jag så svag? Jag vill klara mig själv. Jag vill vara självständig. Jag vet dock inte riktigt hur det ska gå till. Jag är ett skämt.

POSITIVA TANKAR
POSITIVA TANKAR
POSITIVA TANSKA
POSITIVA TANKAR
POSITIVA TANKAR
GE MIG
POSITIVA TANKAR

Jag vet inte ens vars jag ska börja. Allt är skit. Allt är borta.

Jag fryser, jag vet inte vad jag ska göra eller vars jag ska ta vägen. Allt är förstört, allt är borta, och det kommer inte igen

Det är en söndag, en helt vanlig söndag utan action, inte ens en bilresa till stan eller någonting. Just nu skulle jag nöja mig med vad som helst. Det är sånna här gånger som jag borde göra mina ryggövningar, men istället sitter jag i min säng och är rastlös.

Imorgon ska jag på nån kurs om någonting. Jag ska prata om mitt pogram nästa vecka och ska därför få någon utbildning och 500 spänn. Jag gör det för pengarna, och ingenting annat. Jag hoppas att nån jag känner är där, annars blir det lite för jobbigt. Vad har jag egentlingen gett mig in på, jag vet inte... 

På onsdag blir det HALKEN, och sedan Ö-vik. Det ska bli väldigt trevligt.

Idag är det torsdag, min lediga dag då andra gruppen är ute och turnerar, jag hade dock ett ganska fullspäckat schema. Det hela började på köskolan med faser och efter det körlektion. På skolan hade jag lunchdejt med Lovisa. 12.30 hade jag tid hos sjukgymnasten och jag räknade kallt med att Rickard skulle skjutsa hem mig efter detta. ICKET! Han skulle visst till tandläkaren och direkt till jobber efter det, så jag fick inget annat val än att gå till skolan. Där mötte jag Lina och Samuel (för övrigt också lediga idag). Estettvåorna har visat upp sina EOS projekt idag, så jag fick något att göra i en och halv timma i alla fall. Efter detta erbjöd Samuel mig skjuts hem, jag sa att njaaa, jag ska nog inte hem. Jag ska nämligen till pappa och äta middag och se på hockey, men jag trodde att vi skulle fara typ 3, klockan var då halv 3 så då kändes det ovärt. Sen ringde Elice och berättade att vi far typ vid 5, ungefär 2 minuter efter att Samuel hade farit, jag kan berätta att det kändes sådär.

Så här står jag, på min lediga torsdag vid en dator på anderstorp och vänta på att ta ett beslut. Ska jag fara till pappa med bussen kvart över 4 eller ska jag med bussen hem kvart över 4. Om jag väljer det senare alternativet hinner jag vara hemma i 20 minuter, ta min medicin som min rygg börjar längta efter och hämta datorn så att jag kan göra faser i pauserna hos pappa. Men om jag far hem måste jag ju åka massor av buss och bil.

Eller så far jag till pappa kvart över fyra och är där i en timme innan mina systrar kommer. Och vad kommer jag att kunna göra där? Sitta och titta på medans de lagar mat?

Jag tror nog nu efter denna disskusion med mig själv att jag ska fara hem, det känns bäst. Då kan jag vara lite trevligare också, om jag inte har så fruktansvärt ont i ryggen.

Min slutsats är att det var onödigt att skicka hem samuel utan att veta säkert när vi skulle fara, nu får jag ångra mig bittert. Jag får också försöka komma på vad en fattig student ska göra i en timme till. Alla övningsrum är ockuperade av 2:or, och hur kul är det att gå på stan själv utan pengar, inte så kul. Ska jag slå mig ner i estetarsoffan och grubbla på livet eller ska jag strosa runt på stan. Erik har med största sannolikhet inte slutat än, så då kan jag inte ringa han, fast man kan ju alltid prova

Jag har i alla fall gjort ett bra jobb med att fördriva tiden med detta inlägg, det kändes riktigt bra faktiskt.

Idag var dagen då jag äntligen fick komma mig till en läkare för min onda rygg. Det såg nog kanske inte så underbart ut, för jag fick en remiss till en ortoped och till röntgen. Det kan vara så att jag har diskbråck, det lät väl kul? Det är det inte. Det tar alltså typ 2 år att läka.

 Igår och idag har jag haft så fruktansvärt ont  i ryggen att jag inte ha kunnat göra annat än att ligga, tur för mig att jag var ledig idag. Om allt är lika kissigt i min rygg imorgon när vi ska ut och turnera igen kommer det inte vara en lek.

På torsdag ska jag till sjukgymnasten och försöka träna lite macensy(?) övningar, simning och andra vattenövningar hörs vara bra, så vattenworkout ikväll blir av. Sen är det ju bara att höra av sig om man vill fara och motionssimma någon dag.

Turnégänget som var i bureå idag fick god kritik av lyssnarna har jag sett på facebook, bra jobbat! Jag orkade inte komma, jag har bara legat hela dagen.

En blogg är till för att man ska skriva ner sina tankar och åsikter, eller hur?

Denna låt är dålig, musikvideon är dålig, och jag börjar bli leds på alla på facebook som skriver "riktigt bra faktiskt"

En bild säger mer än 1000 ord på en tisdagkväll

Jag försöker på ett bra sätt planera in körlektioner. Det känns som att jag har bokat för mycket, men vem vet? Samtidigt som detta försöker jag hitta jobbhelger som passar och så vidare, exempelvis, vilken helg ska jag jobba i november, ska jag jobba 2 helger i december för att ha råd med alla klappar? Men då är jag ju 18 och vill festa... svårt. Detta är alltså mina problem i livet just nu, plus att jag saknar Erik varje timme dygnet runt men det finns ingenting som jag kan göra.

Turnérepen gick typ ändå bra idag, så det känns bra. Hoppas att det hinns med mer imorgon dock :) Onsdag imorgon, iihh Världens bästa Amanda Lindquist fyller år då, lyllis.

Jag ser på glamour med min mamma nu. Det är faktiskt ingen höjdarserie, men min mamma är fast. Det är lite som en drog, om man börjar se regelbundet, då kan man inte sluta.

Japp, då var det igång med julrepertoaren på Espri. Det känns faktiskt riktigt mysigt.

Egentligen borde jag förstå mig på Ain't nobody just nu, men det gör jag ej. Kanske förstår jag den, men man hör så dåligt vad han sjunger egentligen, jag hoppas att Klas har fixat text också...

Idag har det varit turnerep typ hela dagen, vi fick inte mycket gjort alls, men det känns ändå rätt stabilt.

Jag känner verkligen för en riktigt slapp kväll, typ tjocka mig framför TV:n men jag ska bara lyssna på lite låtar till imorgon.

PEPPA HELGEN DOCK, med mina favvoflickor :*


                              

Okej, jag erkänner, att ta bort bloggen var dumt, och under en helg har jag faktiskt saknat den. Förlåt.

Nu finns jag här på samma plats och samma kanal. Det känns bra.

I helgen har jag varit med erik och jobbat. Jag har varit sjuk hela tiden också inte allt för roligt faktiskt. Men jag tror att jag överlever. Jag är riktigt trött nu dock.

Just nu ligger jag i soffan nere i köket. Jag tror att jag ska gå upp och lägga  ig i sängen och slötitta på tv. I veckan blir det ju rep för hela slanten inför turnen. Jag tror att det kommer att bli bra. Ett problem som jag har är att eftersom jag var sjuk i fredags så har jag inte haft hemma grejer för att plugga på småföretagandeprovet som är imorgon. Vi får at och använda en kvart innan halv väl... det kan gå.