Tragiskmänniskavarning
Idag är det torsdag, min lediga dag då andra gruppen är ute och turnerar, jag hade dock ett ganska fullspäckat schema. Det hela började på köskolan med faser och efter det körlektion. På skolan hade jag lunchdejt med Lovisa. 12.30 hade jag tid hos sjukgymnasten och jag räknade kallt med att Rickard skulle skjutsa hem mig efter detta. ICKET! Han skulle visst till tandläkaren och direkt till jobber efter det, så jag fick inget annat val än att gå till skolan. Där mötte jag Lina och Samuel (för övrigt också lediga idag). Estettvåorna har visat upp sina EOS projekt idag, så jag fick något att göra i en och halv timma i alla fall. Efter detta erbjöd Samuel mig skjuts hem, jag sa att njaaa, jag ska nog inte hem. Jag ska nämligen till pappa och äta middag och se på hockey, men jag trodde att vi skulle fara typ 3, klockan var då halv 3 så då kändes det ovärt. Sen ringde Elice och berättade att vi far typ vid 5, ungefär 2 minuter efter att Samuel hade farit, jag kan berätta att det kändes sådär.
Så här står jag, på min lediga torsdag vid en dator på anderstorp och vänta på att ta ett beslut. Ska jag fara till pappa med bussen kvart över 4 eller ska jag med bussen hem kvart över 4. Om jag väljer det senare alternativet hinner jag vara hemma i 20 minuter, ta min medicin som min rygg börjar längta efter och hämta datorn så att jag kan göra faser i pauserna hos pappa. Men om jag far hem måste jag ju åka massor av buss och bil.
Eller så far jag till pappa kvart över fyra och är där i en timme innan mina systrar kommer. Och vad kommer jag att kunna göra där? Sitta och titta på medans de lagar mat?
Jag tror nog nu efter denna disskusion med mig själv att jag ska fara hem, det känns bäst. Då kan jag vara lite trevligare också, om jag inte har så fruktansvärt ont i ryggen.
Min slutsats är att det var onödigt att skicka hem samuel utan att veta säkert när vi skulle fara, nu får jag ångra mig bittert. Jag får också försöka komma på vad en fattig student ska göra i en timme till. Alla övningsrum är ockuperade av 2:or, och hur kul är det att gå på stan själv utan pengar, inte så kul. Ska jag slå mig ner i estetarsoffan och grubbla på livet eller ska jag strosa runt på stan. Erik har med största sannolikhet inte slutat än, så då kan jag inte ringa han, fast man kan ju alltid prova
Jag har i alla fall gjort ett bra jobb med att fördriva tiden med detta inlägg, det kändes riktigt bra faktiskt.
Så här står jag, på min lediga torsdag vid en dator på anderstorp och vänta på att ta ett beslut. Ska jag fara till pappa med bussen kvart över 4 eller ska jag med bussen hem kvart över 4. Om jag väljer det senare alternativet hinner jag vara hemma i 20 minuter, ta min medicin som min rygg börjar längta efter och hämta datorn så att jag kan göra faser i pauserna hos pappa. Men om jag far hem måste jag ju åka massor av buss och bil.
Eller så far jag till pappa kvart över fyra och är där i en timme innan mina systrar kommer. Och vad kommer jag att kunna göra där? Sitta och titta på medans de lagar mat?
Jag tror nog nu efter denna disskusion med mig själv att jag ska fara hem, det känns bäst. Då kan jag vara lite trevligare också, om jag inte har så fruktansvärt ont i ryggen.
Min slutsats är att det var onödigt att skicka hem samuel utan att veta säkert när vi skulle fara, nu får jag ångra mig bittert. Jag får också försöka komma på vad en fattig student ska göra i en timme till. Alla övningsrum är ockuperade av 2:or, och hur kul är det att gå på stan själv utan pengar, inte så kul. Ska jag slå mig ner i estetarsoffan och grubbla på livet eller ska jag strosa runt på stan. Erik har med största sannolikhet inte slutat än, så då kan jag inte ringa han, fast man kan ju alltid prova
Jag har i alla fall gjort ett bra jobb med att fördriva tiden med detta inlägg, det kändes riktigt bra faktiskt.
Kommentarer
Trackback
